theresese.

Instagram flödar utav bilder på gosiga bebisar,lyckliga nyblivna föräldrar som ser helt perfekta ut med välstädat hem och all tid i världen att träna och laga trerätters.. Mm här kommer en annan bild:

 

 

 

Sammanfattar mina 8 månader som förälder. Självklart supergosigt och Vidar är bäst(!!), men småbarnslivet är verkligen inte för mig. Jag var tex aldrig rädd för förlossningen, utan hela tiden var jag orolig för tiden när bebisen kommit. Jag har liksom inte längtat efter barn, men kände mig ändå redo när det väl var dags. Som jag trodde så var det inga rosa fluffiga moln direkt, utan lite halvmulet till en början. Men det har ju löst sig, med lite blod, svett och tårar. Ibland vill man bara kunna ventilera sina känslor utan att bli ifrågasatt "varför skaffar man ens barn då?!" eller stämplad som en dålig förälder. Barn går igenom många åldrar och faser, måste man älska alla? 

Jag har skaffat en ny väckarklocka.

Lite ovanligt alarm och den ringer alldeles, ALLDELES för tidigt, men den är jäkligt gullig! 

 

Här ligger jag i sängen, och lyssnar på tunga, små andetag från en liten minimänniska som inte fanns där för ett år sedan.
Det blir minst sagt ett spännande år. Vår lille kille fyller ett och innan dess ska han hinna lära sig massor. Jag ska börja jobba igen och få den nya vardagen att rulla på bra. Läskigt.
Men allt detta är ju ändå ganska långt fram, bäst att försöka bara vara helt enkelt!

 

Trots att jag är ledig och alla dagar flyter ihop så är ändå helgen lite speciell, särskilt när vi är lediga ihop alla tre. 

 

Igår fick vi hänga med emma, idag ska vi träffa Vidars nya bff (ja, kommer välja hans vänner åt honom) och imorgon träffar vi tant Elin. Kan knappt bli trevligare! 

 

Nu börjar det äntligen falla på plats, det här nya livet. Fortfarande jobbigt såklart, men jag kan tackla allt så mycket bättre. Halleluja för det! 

 

För tillfället längtar jag efter ett riktigt hårt träningspass, ett glas vin, ben and Jerrys och en solsemester. 

Men allt det där får vänta ett liiitet tag till.

Ska njuta av mys hemma och höst så länge, det funkar det också! 

 

Jaa..  Hade jag vetat hur jag skulle uppleva de här första veckorna med en nyfödd så vettitusan om jag vart så sugen på att skaffa barn, haha. Just nu biter jag ihop och hoppas att det vänder om någon månad.

 

Just nu är det fyra veckor sedan jag låg på bb och skränade med lustgasen i högsta hugg. Har gått så himla fort ändå.

Så då gör nog kommande veckor också det 👼 

Dagarna flyter i vartannat, svårt att ha koll på datum och veckodagar. Timmarna likaså,  vet knappt när det är dag eller natt. Lite jobbigt, men också lite befriande. Man är mer i nuet,  man har liksom inget val. 

 

Det är kämpigt att ha en nyfödd,  har brutit ihop ett par gånger. Men lika fort så går det över. Det är bara att acceptera att livet kommer se ut så här länge framöver. Så värt det!(?)

 

Den när man är vaken hela natten pga bebis, men knappt bryr sig för han är så söt. 

 

/utmattad therese 

Jag är så uttråkad och så orkeslös. Men igår hade jag bästa upplägget för att få dagen att gå snabbare (inte ofta man vill det).

 

Det här är vad jag höll på med heeeela dagen:

 

Nej, nu kan det räcka tycker jag. Både med förkylning och graviditet, känner mig färdig med båda delarna.

Tyvärr inte jag som bestämmer det.. 

 

Har alltså gått på ledighet nu och det känns väldigt skumt ändå. Att veta att jag inte ska tillbaka på väldigt länge är svårt att fatta.. Men det blir nog bra.

 

På onsdag är bebis beräknad, men gissar på att den vill stanna på övertid, så mysig som jag är.. Hehe. Fram tills jag blir frisk (snaaaart!!) är det soffläge som gäller i alla fall, perfekt när man är uttråkad och svullen 👎👎

 

Nu känns det sorgligt nog som att sommaren är över.

En recension av sommaren 2016 blir kort och gott:

För lite sol och bad och för mycket förkylning.

Bläh.

 

 

Redan augusti. Händer (förhoppningsvis) spännande saker de här dagarna. Jag fyller 26, wihuu!! Och så vill vi att bebisen kommer i slutet av månaden också.

 

Har funderat lite, på misstag man gör som gravid samt som man gör som vän/bekant till någon som är gravid. Låt mig förklara:

 

Saker man ska låta bli att säga till någon som (är som jag) är gravid:

 

- Poängtera hur stor/liten magen är: ja, antagligen har jag också märkt storleken på magen då den sitter på min kropp..

 

- "är du säker på att det inte är två??": mm,  efter ultraljud och flera hjärtljudskontroller är både jag och barnmorskan hyfsat säkra..

 

- "hur mycket har du gått upp i vikt?": spelar det överhuvudtaget någon roll för dig? 

 

- "var det planerat?": återigen, spelar det dig någon roll?

 

- "det är en flicka/pojke, jag ser det på dig!": nej, du kan faktiskt inte se det. Du kan gissa, och då har du ca 50% chans att GISSA rätt.

 

- "ska du verkligen träna?": ja, har man kunskap om hur man kan träna som gravid så ser jag det som en självklarhet! 

 

-"ska du äta det där?" - tydligen skulle jag det. När man är illamående, har halsbränna och är allmänt trött så får man äta det kroppen vill. Kan vara sallad, kan vara pizza..

 

- Ta på magen: Big nono! Fråga först för gudsskull! Och var beredd på ett möjligt nej. 

 

Sen får man ta det med en nypa salt, allt beror på hur nära relation man har. Men när man hört frågorna 1333ggr så är man jäkligt trött på dem oavsett.

 

/nya mammabloggen 

Förr (för typ ett år sedan..) tyckte jag det var jobbigt att vara sjuk.

Jag tyckte också det var jobbigt om det var varmt ute.

Den här veckan har jag dessutom vart en aning tjockare än vanligt, då har det vart olidligt.

Jag vill bara bli helt frisk nu!

 

Positivt är dock att jag bara har en vecka kvar på jobbet innan semester, kan nog bita ihop tror jag..