theresese

Katter.
Jag har alltid hatat katter. Nästan alltid i alla fall.
Vi hade en katt när jag var liten, som hette rolf.
Ja, det var jag som fick döpa honom.
Honom tyckte jag om.
Min moster hade en snäll katt också, som jag gillade.
Inga fler. Katter är onda.
Jag är mer en hundmänniska.

Nu funderar jag på att ändra mig.
Jag behöver lite sällskap i lägenheten här,
och en hund hade jag tyckt synd om.
Jag hade nog inte hunnit ta hand om den.
Men en katt tar i princip hand om sig själv.
Man kan lämna den ensam längre än en hund,
den behöver inte rastas o.s.v
Och om jag skaffar en kattunge, så växer den upp med mig.
Då kan den väl inte bli ond och ogilla mig?
& vice versa för den delen.
Tåls att tänka på alltså..