tonåringar
Jaha, då var skolan slut för idag. En timme bara.
Och imorgon blir det ungefär samma sak. Jag klagar inte!
Men nu till min ursprungliga tanke till detta inlägg.
tonåringar. Jag vet inte om jag fortfarande räknas in
i den kategorin, kanske jag gör.
Det är dock stor skillnad på att vara 19 och att gå på högstadiet.
Jag skrev innan jag började praktisera att det kändes som att jag skulle
bli en elev. Så var inte fallet, inte bland ungdomarna iallafall.
Man märkte direkt att de såg mig som vuxen. Just bara för att jag
var lärarkandidat. Vilket jag tyckte var skönt.
Såg de mig däremot i korridoren utan min handledare var det många
som misstog mig som elev. Inte lätt att vara 1.63 lång :(
Lärarna pratar om antikrundan och böcker från 1800-talet.
Där känner jag mig som ett litet oförstående barn, vilket de nog ser
mig som också. Fast det kan man säga att jag är. Jag vet egentligen ingenting.
Synd om mig, haha..
Mest synd är det om det underliga fenomenet tonåring.
Varför går man runt med byxorna nedstoppade i stumporna? VARFÖR?!
Det är inte snyggt någonstans. Och alla klär sig likadant. Det är måste vara
himla tråkigt. Att inte kunna få vara sig själv.
Jag påstår inte att jag är världens unikaste person, men jag följer inte mode
och trender slaviskt, som vissa andra.
Hade kunnat skriva 3455 sidor till, men det orkar jag inte just nu.
