theresese

Andreas sa häromdagen att jag i min förra blogg
 kunde skriva saker som ingen förstod.
Saker som man kanske trodde handlade om
något speciellt, som jag inte vågade säga.
Kan förklara redan nu, att så är inte fallet med
kommande inlägg. Jag behöver bara skriva av mig.
Vad jag skriver om vet jag knappt själv.

Men jag vet inte. Det känns bara som att det är så mycket nu.
Att allt händer på en gång. Jag känner mig sjukt stressad och förvirrad.
Fast jag har inte riktigt fattat varför. Okej, tentor och prov är väl självklara.
Men det är mer än så. Kan dock inte sätta fingret på just vad det är.
Alla beslut man ska ta, så vuxet man ska agera. Trots att jag känner mig som ett barn.
Nej, att gå i ide hade vart skönt. Att bara ligga och sova i ett halvår sådär
hade passat mig perfekt just nu. Fast det kan man inte, tyvärr.