theresese

Jag hade en riktigt jobbig dröm härom natten. Och den har fått mig att fundera, för mycket.
Jag har alltid sett mig själv som en utåtriktad person, men ändå blyg inför för nya människor.
Kan inte påstå att jag är jätteöppen, det mesta håller jag faktiskt för mig själv.
Men nu har det hänt något.
Det finns saker som jag har sagt till det nya folket här, som inte ens mina vänner vet om.
Det är lite jobbigt. Trots det, så känns det på något vis tryggare.
För de som bor här, känner inte mig. Därför vet de inget om mig, mer än det jag väljer
att berätta. Det låter jättekonstigt, men det verkar fungera i mitt huvud iaf.
Jag vet inte om jag är rädd för att säga saker till mina vänner, eller om det är så att jag
helt plötsligt tappat förtroendet för dem. Men så kan det inte vara väl?
Efter allt skitsnack(jag är den största skitsnackaren ska erkännas) i ronneby,
är det skönt att kunna prata om något som ingen här vet något om, men som
de ändå lyssnar på.
Jag vet inte, jag vill inte "glida ifrån" de får riktiga vänner jag faktiskt har.
Men i min dröm så var det jag som sprang ifrån dem, kan man nog säga..
Så fort jag kommer hem ska jag ge alla en stor kram och berätta hur bra de är! :)
 



Och om någon ville veta så kommer ett styck Andreas ner snart och jag längtar!